Historien om påskäggen
av Ursula Scheffler
För länge, länge sedan fanns det bara vita påskägg. De hade samma färg som vanliga hönsägg! På påsknatten kokade påskhararna äggen och gömde dem sedan i trädgårdarna och på ängarna där barnen skulle hitta dem nästa dag.
Men så hände det sig en gång, att det började snöa just på påsknatten. Det snöade och snöade och det fortsatte att snöa! När barnen tittade ut på påskmorgonen var allting vitt. Och när de letade efter påskägg, hittade de inte ett enda!
Hur skulle de kunna få syn på vita ägg i den vita snön?
Med blåfrusna näsor och kalla tår gick barnen hem igen. De var så besvikna och mycket, mycket ledsna.
En liten hare som satt vid dikeskanten, såg dem gå förbi. Han tänkte: "Vi borde färga äggen! Då kan de hitta dem, även om det är snö på marken."Han sprang fort runt till alla de andra hararna och berättade för dem vilken bra idé han fått. "Ja, vilken bra idé!" sade Jösse Hare.
Jösse älskade att måla. Det var det bästa han visste. Jösse målade genast ett par ägg som harungarna skulle kunna måla av.
Alla harungarna fick färg och penslar. De övade och övade. Mamma Hare stönade: "Jag får ont i kinderna av att blåsa ur ägg hela tiden!" För harungarna övade på urblåsta ägg. "Ni kommer att få äta äggröra och pannkakor hela veckan!" klagade Mamma Hare.
De allra vackraste äggen hängde harungarna upp i träden. Där gungade de så fint i vinden. Alla djur som kom förbi blev glada av att titta på äggen.
De små harungarna tyckte det var förskräckligt lång tid till nästa påsk. De längtade efter att få pröva sin konst och måla barnens ägg riktigt vackra.
Sedan dess är alla påskägg målade! Och - sedan dess hittar alltid barnen sina påskägg! Det gör ingenting alls, om det snöar en påsk!
Därefter fick barnen i uppgift att färglägga målarbilder med ägg!
Men innan vi startade så hade "hararna" varit förbi Viggen och lämnat godisägg!
Vi avslutade skoldagen med "fågeldansen"
